Nytt år och tankar om byggnadsvård

Efter en ur bloggsynvinkel slö start på 2012 är det nu dags att komma igång. På Kleva har vi den sista tiden jobbat parallellt med sädesmagasinet och gammelgården. På magasinet har vi börjat förbereda för att sätta tillbaka dörrarna och på gammelgården är det tunga jobbet att bila alla gamla stockar just avklarat. Huset har tidigare varit reverterat och för att få putsen att fästa högg man jack i timret. Samma tillvägagångssätt är mycket vanligt när man lerklinar timmerstommar invändigt. När nu timret skall vara synligt utvändigt ville kunden ha en slätare fasad. Under arbetets gång har vi haft gott om tid att fundera över vad god byggnadsvård innebär. Å en sidan kändes det fel att hugga bort den 250 år gamla bilade ytan. Dels för att huggmärkena utgör en tydlig årsring i husets historia, under lång tid har ju stommen varit putsad. Men också för att det kändes lite grann som att avlägsna forna timmermäns fingeravtryck. Å andra sidan mår huset i det här fallet mycket bättre av att få sitt yttersta skal borthugget. Ytan var en aning porös och fukt kunde lätt fastna bakom de huggna flikarna. Sett ur det perspektivet är det en helt klart berättigad vårdåtgärd att ge huset en nybilad yta; husets livslängd har förlängts avsevärt. Vi har heller inte huggit så djupt att de gamla jacken helt försvunnit. Den som har ögonen med sig kan fortfarande se en del av husets historia genom att betrakta timmerstockarnas yta.

 

De gamla huggna "fjällen" som ger fäste åt putsen. Uppenbart är också att stommen innan putsen kom på plats varit rödmålad. Kanske i väntan på att stommen skulle sätta sig tillräckligt för att kunna putsas.

Nytt timmer underst och nybilat gammalt överst.

Det här inlägget postades i Gammelgården och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Nytt år och tankar om byggnadsvård

  1. Lars skriver:

    Bra frågeställning där svaret inte är givet. Jag tycker att Ni gjorde rätt som bilade av den värsta ‘fjälligheten’, traditionellt sett så har ju timmermän alltid återanvänt virke och när man rotar och river i gamla konstruktioner så kan man se att timmermännen oftast varit tämligen icke sentimentala i sitt återanvändande av byggnadsdelar. Jag tycker att trohet mot forna tiders formideal är viktigare än att minimalism i ingreppet. Rötskador gör ingen glad.

    Kul att se uppdateringen av bloggen; den var efterlängtad:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s