Kulturmiljö Halland har gjort en intressant studie som pekar på att det inte bara är kulturhistoriska värden som bevaras om man tar till vara på originaldetaljer och särdrag vid renoveringar, utan även också ekonomiska. I Halland gick hus som inte var sönderrenoverade för i genomsnitt 7% högre köpesumma än motsvarande utan kulturhistoriska värden. Något att tänka på.
http://www.hn.se/nyheter/varberg/god-affär-att-vårda-hus-med-kulturvärden-1.2188089
Under hösten har vi varit tillbaks på samma torpställe där vi i våras gjorde ganska omfattande renoveringar på både boningshus och uthus. Nu hade turen kommit till boden som stått med läckande tak i många år och samlat på sig diverse angrepp av rötsvampar och skadeinsekter. Från att från början sett ut som ett renoveringsjobb gick det mer och mer mot en nytimring. Stommen hade så omfattande skador att vi bedömde att en rekonstruktion var rätt sätt att ta sig an detta projekt. Byggnaden mättes noggrant upp ner till minsta centimeter och alla karaktäristiska detaljer dokumenterades för att det nya huset skulle bli på pricken likt det gamla. Vi hade också kunnat se på äldre foton från 40-talet att huset en gång haft ett brädtak, så det skulle vi också återskapa. Under huset är det en jordkällare men tyvärr har muren runt ingången rasat ihop så senare i vår kommer en firma specialiserad på natursten för att restaurera grunden.
De första timmervarven under ekarna på plats. På den här gaveln har också ingången till källaren varit.
Några byggnadsdetaljer gick att återanvända. Åsarna är de ursprungliga, en stolpe bredvid dörren var i fint skick och några stockbitar från det gamla huset timrades in i gavelröstet som ett historiskt dokument,
Vår lärling hyvlar vattrännor i takbrädorna.
Det blir mycket fin tändved till spisen som restprodukt vid handhyvling.
Brädorna i fin fura med mycket kärnved har vänts, vridits och kapats för få ett så hållbart brädtak som möjligt. Under taket har vi även lagt takpapp för säkerhetsskull. På enklare bodar räcker det med ett enkelt brädtak av bra kvalité.
När taket är lagt stryks taket med uppvärmd trätjära.
Eftersom vi tyvärr inte varit så uppdaterade här på bloggen och ett snabbt sätt att komma ikapp är att slå flera flugor i en smäll så kommer här fyra jobb i ett inlägg.
Fiskartorpet i St:Annas skärgård blev nästan helt färdigt i höstas och riktigt fint blir det!
Trossbotten är lerklinad av Hannamurare.se och vi lägger golv och sätter foder och lister.
Torpet har ett fint läge på en liten ö som brukats i flera hundra år med fina kulturmarker som följd.
Betydligt kallare är den här bilden på rökbastun som timrades i somras. Den är nu premiärbastad och fullt godkänd. Principen är att elda hårt under stenhögen inne i huset och låta röken sippra ut ur ventiler i nocken. När stenarna och huset efter några timmar är tillräckligt varma så får elden brinna ut och röken ventileras ut. Sen är det bara att hoppa in och svettas.
En utställningsknut som ska till ett av Frankrikes nationalmuseum, Centre Pompidou, och representera en tidig form av ”mega structures” under deras 40-årsjubileum nu i vår. Laxknut närmast kameran och kilknut i bortre knutkedjan.
Just nu håller vi på med timmerstommen till vårt hus ”Västerlöt”, ett fint litet torp på 25kvm med förlaga från 1830.
Så var äntligen vår gesällprovsstomme, Hildas stuga, helt färdig med snickararbeten även invändigt! Vi har förberett för isolering med lösull av cellulosa på vindbjälklag, spikat foder och lister, och byggt en skrubb mellan spis och yttervägg. Det ska bli väldigt spännande att få komma på återbesök när insidan även blivit målad och inredd med tidstypiska möbler.
Utrymmet mellan vägg och mur avskärmas med en enkel vägg av stående brädor. De gamla stockar som bär upp spiskåpan är de enda som är kvar från det ursprungliga Hildas stuga och får förutom att vara fina tjäna som tidsdokument. Spiskomplexet blev väldigt trevligt med både vedspis och öppen eldstad.
En enkel vridknopp av hård björk fungerar som stängning av dörren på skrubben.
Det enda som fattas är att den gamla Hilda återuppstår och flyttar in, sen är stugan återställd till originalutförande.
För fyra år sedan så ställde vi ut på Antikmässan i Älvsjö och nu är det dags igen! De senaste månaderna har vi lagt mycket tid på att förbereda inför mässan. Mycket att fixa med beställningar, montermaterial, väggsektioner och timmerknutar men nu börjar det äntligen bli färdigt. Vi har även sett till att få färdigt Drottning Kristinas Brunnshus som ska stå för sig själv utanför restaurangen och se tjusig ut. Både brunnshuset och en timmerstomme till ”Västerlöt” kommer erbjudas till mässpris så kom gärna förbi och kika 16-19 februari i monter C23:31!
Drottning Kristinas Brunnshus med sitt toppiga säteritak. Huset står nu rödmålat och fint med sitt brädtak och väntar på transport till mässan.
Dörren till brunnshuset är av stående bräder med handsmidda gångjärn i 1600-talsstil. Det fina smidsarbetet har Mats på Kultursmide gjort.
Del av vår visningsvägg som kommer stå i montern. Fönster och foder visar hur en sektion ur vårt hus Björsäter ser ut. Handsmidda beslag (från Kultursmide förstås) och målat med linoljefärg.
Vi har båda en strävan framåt i det mesta vi gör i Handkraft och detta har nu resulterat i att vi gått från Gesäll till Mästare och fick den 2:a november motta våra mästarbrev i Blå Hallen i Stadshuset här i Stockholm! En ära att som första timmermän i Sverige i modern tid få ta emot varsitt mästarbrev!
Vad mästarbrev innebär saxar jag här nedan från Hantverksrådets hemsida:
”Mästarbrev är det högsta beviset på yrkesskicklighet inom hantverksyrken. Ett bevis på att man är en Mästare som uppfyller de krav som ställs av Sveriges Hantverksråd och som anges i Lag och Förordning om Mästarbrev för hantverkare.
För att få ansöka om Mästarbrev krävs att du är verksam i yrket, att du har minst 6 års dokumenterad yrkeserfarenhet eller 10 000 arbetstimmar i yrket. I vissa yrken måste du också göra ett Mästarprov, men i andra räcker det med Gesällprovet. Dessutom behöver du ha dokumenterad kunskap i företagsekonomi för småföretag.”
Vår nuvarande lärling Jonas Poovi gjorde även sitt examensarbete på hans tidigare skola Träakademin hos oss. Detta bestod i att återuppbygga ett sedan länge rivet litet uthus på Farsta gård utan för Stockholm, nämligen Drottning Kristinas brunnshus. Hur det gick och historien kring detta lilla karolinska bygge kan ni läsa i hans examensarbete som bifogas nedan. Huset är inte helt färdigställt än men kommer göras klart under slutet av året för att sedan ställas ut på Antikmässan i Älvsjö 2017 där vi deltar.
En rökbastu börjar bli färdig i Jämtland. Den ska man både kunna röka kött i och ta sig ett bastubad. Eftersom den inte har någon skorsten som för röken ut ur huset, utan bara ventiler i gavlarna, så måste man i det sistnämnda fallet elda i några timmar så stenröset blir varmt och sen ventilera ut röken innan det går att bada i den.
Huset byggdes av halvklovor (rundtimmer klyvt på mitten) dels för att spara virke och dels för att det var ett vanligt sätt att bygga rökbastuar på förr, och anledningen till det kan nog mycket väl ha varit att samma som nu, att spara virke.
En skrift om rökbastuns historia i Jämtland finns att läsa här: Rökbastu i Jämtland.
En video om att ”neverløyping” finns här: Neverløyping
I midsommartider är det enkelt att ta näver till taktäckning/-detaljer.
Stora fina näversjok. Tyvärr är det ont om bra björkar i denna skog så det blir för knivigt att få ihop till hela taket så själva tätskiktet blir en modern lösning med takpapp och platonmatta.
Timringen. Stenröset med eldplatsen skymtas innanför väggen.
Granrotben till torvhållarkrokar.
Färdigt för i år. Det enda som återstår är i stort sett torv på taket.
Som vi tidigare skrev här på bloggen blev Handkraft Timmerhus ombedda att följa med på statsbesök till Bhutan för att berätta om svensk timringskonst.
En delegation på ca 60 personer bestående av kungen och drottningen, ett antal ministrar och företagsledare och sist men inte minst två timmermän, åkte den långa vägen till det sagolikt vackra lilla landet i Himalaya.
Stefan hade inte möjlighet att följa med men Jonas fick förstärkning i form av timmermannen Björn Roman.
Bara 9 piloter har det certifikat som krävs för att få landa på den korta landningsbanan vid Paros flygplats i Bhutan. Här har Björn och Jonas just klivit av planet.
Modellen av enkelstugan Dalängen verkade ett tag vara försvunnen någonstans i östra asien men kom till sist fram. Troligtvis en av sveriges mest beresta enkelstugor.
Jonas berättar om timringsteknik för socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, Silvia, Kungen och Bhutans premiärminister Tshering Tobgay. Foto: kungahuset.se
Med på resan var även den provknut som vi gjorde i samband med vårt gesällprov.
Några av seminariedeltagarna diskuterar skillnader mellan svenska och Bhutanesiska konstruktionslösningar.
Bengt-Olov från logosol demonstrerade sitt mobila sågverk genom att blocksåga en timmerstock. Vi fick då möjlighet att demonstrera några av våra verktyg och även låta intresserade åhörare prova på hantverket.
Även några modeller av traditionella Bhutanesiska hus ställdes ut. Man får nog lov att säga att Bhutaneserna tar ut svängarna lite mer vad gäller utsmyckning .
Länsstyrelsen i Dalarna har gett ut en kortfattad och bra skrift om hur gamla timmerbyggnader är uppbyggda och vad man bör tänka på vid underhåll och renovering.
 | William Ryr om Timringsfilm från 1928 och… |
 | Handkraft om Timringsfilm från 1928 och… |
| William Ryr om Timringsfilm från 1928 och… |
| Handkraft om Bjälklagsdags |
 | Henrik Blom om Bjälklagsdags |
En timmermans dagbok 