Ett inlägg med drag

Timringen av fäbodstugan går framåt och väggbanden är i sikte! När det gäller frågor vi får från intresserade förbipasserande är det främst en som toppar listan. Om vi antar att de som kommer förbi timringsplatsen utgör ett ungefärligt genomsnitt av ni som läser här så borde det här stilla iaf någras nyfikenhet. Frågan är: Hur får ni stockarna att ligga tätt mot varann? Utan att bli för invecklade och långrandiga så har vi sammanställt en kortfattad beskrivning här nedan i fotoform. Hoppas ni blir något klokare.

Den övre stocken justeras i knutarna så att den ligger emot, eller iaf ganska nära, stocken under. Något vi kallar dragläge.

Med en dragpassare för man över konturen från den undre stocken på den övre. Man ritar alltså ett streck på den övre stocken. Det går i princip lika bra med en timmermanspenna och en tumstock som hålls med änden mot stockarna.

Jonas sågar längs de båda strecken in mot mitten av stockens undersida så att en ränna bildas.

Det är rännans två vassa kanter som ligger an mot stocken under och i mellanrummet som bildas läggs lindrev eller mossa som tätning. Här efterputsar Jonas med yxan då dragkanten blir synlig utåt på svalen.

Tät vägg!

Så långt har vi kommit hittills.

Fågelperspektiv

Trots att större delen av Sveriges befolkning varit lediga idag med anledning av kristi himmelsfärd så har vi på Handkraft hållit igång aktiviteten på timringsplatsen. Eftersom att höjden på fäbodstugan är uppe i drygt 1,3meter redan efter 5 stockvarv har vi nu byggt upp ställning kring stommen för att underlätta arbetet. Inspirerade av dagens högtid blev det även en liten himmelsfärd.

En timmerman med kontroll. Åtminstone över kranen.

 

Det här är vad fåglar och andra flygande varelser ser när de passerar vår timringsplats.

 

Modellhus nr 3

Under höstens renoveringsarbete på Färingsö så blev vi mer och mer fästa vid sidokammarstugan storlek och dess möjligheter som gäststuga och/eller komplementshus. När vi sedan började diskutera husmodeller till den kommande huskatalogen så var steget inte långt till att börja bygga en sidokammarstuga i skala 1:10. Huset i orginal, daterat till 1830, har under årens lopp fått panel, något som vi valde att avstå från på modellen men det går ändå att se likheterna här nedan. Huset har också haft en murstock från början, det har vi dock återinfört.

Precis som med stora byggen så får lär man sig att snabba på bygget för varje hus man gör så det har inte varit samma pyssel med de senaste modellerna. Det finns planer för fler hus men när energi och tid ges för ännu ett modellhus får framtiden utvisa.

Begagnat enkupigt taktegel, röd slamfärg på handbilade timmerväggar, fönsterbågar målade med grön jord linoljefärg och nockbrädor strukna med roslagsmahogny.

Huset har fått en ”kalkputsad” skorsten. Generellt så gäller att ju äldre ett hus är, desto närmare ytterväggen står murstocken.

Förebilden.

Dendrokronologi / åldersbestämning av hus

Sen länge har jag haft en nästan barnslig fascination av ståtliga torrfuror i skogen och ärrade stockar i en gammal timmervägg och deras ofta så hemliga ålder. Att fantisera om hur många människoliv huset sett passera  förbi och om hur länge det grånande trädet stått emot regn och stormar…  Nu har jag äntligen fått en nyckel till en av trädens  hemligheter och den stavas dendrokronologi! Genom att mäta intervallen mellan årsringarna och därmed hur gynnsamma de olika åren varit för trädets tillväxt och sedan jämföra det med befintliga referensserier så är det möjligt att bestämma vilket år ett träd  (timmerstock) slutade växa och alltså, troligtvis, fälldes. Än så länge är det ganska så mycket jobb med att preparera proven, leta referenskurvor och utvärdera resultaten men  ett antal säkra dateringar har gjorts på hus vi jobbat med. Sidokammarstugan på Färingsö daterades till 1830, det ursprungliga torpet i Österhaninge till 1848 och en läsare i Västerbotten fick sin bagarstuga daterad till 1842! Eller rättare sagt så fälldes träden husen byggdes av de årtalen så man kan anta att de är från smma år eller åren just efter. Hittills har dateringen bara varit som övning men förhoppningsvis så ska vi kunna erbjuda åldersbestämning av hus i samband med renoveringar framöver. Att utöka sina kunskaper i området kring timmerhus tillför ytterligare glädje till arbetet!

Wikipedia har en bra sammanfattning av vad dendrokronologi är:

”Dendrokronologi (av grekiska δένδρον (dendron) ”träd”, χρόνος (chronos) ”tid”, och λογία (logia) ”läran”) är en metod att datera trä med hjälp av derasårsringar. Det vanligaste är att man mäter bredden på varje årsring i ett träprov, och jämför denna serie siffror med mätserier från andra träd. Till detta används numera datorprogram. Genom att utgå från träd med ett känt årtal för den yttersta ringen, kan man successivt bygga upp en referensserie bakåt så långt man har tillgång till träprover. Med hjälp av en sådan referenskurva, kan man datera andra träprov av samma art (eller ibland släkte) och från samma område, ofta med mycket stor säkerhet, och såvida den yttersta ringen under bark är intakt, kan man fastställa när trädets tillväxt upphörde på året (och i vissa fall på årstiden) när.

En av dendrokronologins grundläggande förutsättningar är att trädens tillväxt begränsas av någon i det aktuella området generell (klimatologisk) faktor, oftast nederbördsmängd och/eller tillgången på sol och värme under sommaren. I tropiska områden bildas inga egentliga årsringar, vilket gör dendrokronologi i sådana områden mycket svår. I Europa är det främst olika arter av ek, tall, gran och lärk som lämpar sig för att bygga långa referenskurvor med, och därmed för dendrokronologiska åldersbestämningar.”

Ett hus blir till

Stockarna som legat under presenningar på vår timringsplats sedan mitten av februari har nu börjar förflytta sig, från timmerhögar ner till vad som ska bli en fäbodstuga. Deras otympliga format gör att bygget växer lite långsammare än vad det skulle gjort om vi timrat med blockat sextumstimmer som vi vanligtvis gör. Men när vi nu tar helg så har vi i alla fall kommit såpass långt att man börjar kunna ana att det är ett hus som tar form.

Stefan hugger halsning med sin nya (gamla) favorityxa. Knuten är en  enkelkattsknut med avsmalnande hak. Även kallad kilknut.

Ner till höger i bild kan man se stockarna som skall bli takåsar. Det är tur att vi har en lyftkran!

Svinstian

Härom veckan hade vi vägarna förbi ett hus vi byggde förra året så vi passade på att svänga in och ta lite foton nu när huset fått färg. På platsen stod tidigare ett hus som var i alldeles för dåligt skick för att få i stånd igen så vi tog mått och byggde en kopia med vissa kundanpassningar. Resultatet ser ni nedan!

 

Fd svinstia.

Knuten vi använde oss av är en rak enkelkattsknut som var vanlig från 1700-talet och framåt, och helt klart vanligare än kilknut här i stockholmsområdet. Det går utmärkt att timra med andra knutar än ”dalaknuten” (kilknut) och ”siljansknuten”.

 

Nya timringsplatsen och nya projektet

Då det skulle byggas stall på vår gamla timringsplats där vi varit de senaste åren blev vi tvungna att se oss om efter en ny. Efter att ha ringt både hit och dit så fick vi tag på en ny plats med riktigt bra läge i Nacka, både närmre och större än den gamla! Men det som göms i snö kommer fram i tö, i detta fall lera och igengrävda diken. Vi fick dika om marken, röja undan skog, grusa en ny uppfart och flytta allt 30 meter men nu har vi äntligen fått ordning på allt och kunnat påbörja nästa projekt som är en fäbodstuga på drygt 30kvm. Utsidan är rundtimmer och insidan blockad så det är rejäla stockar på runt 200kg styck. Det är så underbart att äntligen ha fått allt i ordning och komma igång med timring på allvar igen!

Röjning och rensning

Grusning och planing

Med hjälp av en mobilkran flyttades allt från leran

Så äntligen på plats med kran och allt annat nödvändigt!